Bebyggelsen vittnar om Qvidjas långa historia genom århundradena

På östra sidan av Qvidjas gårds­område står ett gråstens­slott. Det första bygg­nads­skedet inföll på 1470-talet och på 1500-talet fick slottet två våningar till.

Slottets huvudstomme har tre våningar, och på sydsidan finns en tvär­flygel med två våningar. C. J. Gardberg, som bekantat sig med slottets bygg­historia och senare valts till huvud­di­rektör för Musei­verket, säger att slottet är Finlands bäst bevarade sten­byggnad från sena medel­tiden och 1500-talet.

Som andra sten­slott från medel­tiden har Qvidja slott också antag­ligen använts för försvar. Öppningarna i dess fasad är riktade mot slotts­gården.

När slottet rustades upp på 1500-talet inreddes i nedre våningen en trapphall och en slotts­stuga på huvudstommens sida och två kamrar i tvär­flygeln. För över­vå­ningen användes samma grundplan, så att huvudstommen fick en festsal och tvär­flygeln kamrar. Inom­husy­torna kläddes med tegel, och rummen fick öppna spisar.

Salarna har haft föns­ter­öpp­ningar åt flera håll. De deko­rativa målningarna på väggarna och takbjäl­karna antas ha hört till repa­ra­tions­ar­betet som gjordes inför Gustav Wasas besök år 1555.

I slutet av 1600-talet var slottet inte längre en huvud­byggnad man bodde i och det började förfalla. I slutet av 1700-talet restau­re­rades slottet till ett spann­måls­ma­gasin, och det fungerade som ett sådant fram till mitten av 1900-talet. Använd­ningen som spann­måls­s­ma­gasin gjorde att slottet var till nytta och det är delvis därför det har bevarats.

På 1990-talet repa­re­rades fasadens puts, spann­måls­si­lorna i inom­hus­ut­rymmena revs och en mellanvägg byggdes i över­vå­ningen för att skapa en fast lager­lokal. Inom­hus­ut­rymmena städades, möble­rades och togs i festbruk på deltid.

Mitt emot slottet, på västra sidan av slotts­gården, står Qvidjas huvud­byggnad. Timmer­bygg­naden har skapats i inter­valler: den äldsta delen, källaren, är möjligtvis redan från 1500-talet – från samma tid som de översta våningarna i slottet. Bostads­vå­ningen ovanför källaren är byggd senast i början av 1800-talet. Huset blev huvud­byggnad senast på 1800-talet då Anders Johan Prytz änka Hedvig Maria styrde på gården.

I norra ändan av den äldre flygeln i syd-nordlig riktning finns en nyare och större flygel i öst-västlig riktning. Båda är byggda på en sockel av natursten, av timmer som har beklätts med fasad­panel och taklagts med sadeltak. I det inre hörnet mellan den nya och den gamla delen finns en lång och öppen veranda som blev färdig på 1860-talet.

Huvud­bygg­naden har utvidgats, repa­rerats och byggts om under flera århund­raden. I alla utrymmen kan man se de olika lagren. De flesta bygg­nads­skedena kan beskrivas som de mest avan­cerade för sin tids­period.

Numera ligger Qvidjas kontor i huvud­bygg­naden.

Bredvid slottet finns en liten byggnad som numera är ett kapell. Tidigare har bygg­naden hunnit fungera både som bryggeri och som verkstad.

Bygg­naden nämns redan i Qvidjas första kända inven­tering från år 1683. Gårdens dåva­rande ägare Carl Falkenberg af Trystorp lät bygga den som ett bryggeri, och den fungerade som ett sådant åtminstone fram till 1750-talet. Bredvid bygg­naden finns en jätte­gryta, och det är möjligt att platsen valdes just därför: jätte­grytan kunde användas för att förvara bryg­ge­ri­pro­duk­terna svalt.

Bryg­geriet förvand­lades till en verkstad under 1800-talet, antag­ligen på 1860-talet när Qvidja bytte ägare.

Alex­ander Vilhelm och Margareta af Heurlin lät i början på 1930-talet göra om verk­staden till ett kapell. Kapellet desig­nades av stats­ar­ke­o­logen och professorn Juhani Rinne. Ässjan revs och tegel­golvet lades om, väggarna rengjordes, kalkades och deko­re­rades med målningar i medeltida stil.

Målningarna desig­nades av konser­vator Oskari Niemi. Gång­järnen på ytter­dörren med ekpanel samt porten av järn bakom den är till­verkade av före­taget Kaune i Åbo. Bänkarna är till­verkade i Åbo av herr­gårdens eget virke, och altar­korset har skulp­terats av Ernst Zachrisson som bodde på Qvidja. Nätet av koppar och mässing ovanpå kaminen har till­verkats av Qvidjas smed Georg Ottoson år 1933.

Den finska försam­lingen i västra Åboland arran­gerar ibland mässor i kapellet. På dess bänkar finns det rikligt med utrymme för några tiotals personer att sitta.

Ladu­gården av tegel hör till de ombygg­nads­ar­beten som Wolmar och Wilhelm af Heurlin satte igång när de köpte gården på 1860-talet. Bygg­naden ligger öst-västlig riktning i en backe som sluttar mot norr. Den norra väggen står på en hög stenfot murad av natur­stenar. Bakom sten­foten har ursprung­ligen funnits dyng­lager som gått längs med hela bygg­naden.

Den nästan 60 meter långa bygg­naden hade en åtskild uppvärmd sida bara i östra ändan, som användes som stall. Det större utrymmet i västra ändan var för nötboskap. Ladu­gårds­köket och mjölkrummet byggdes i den nya södra flygeln på 1910- eller 1920-talet, då det fanns endast mjölk­boskap i bygg­naden. Senare har den låga flygel­delen använts som stall.

Ladu­gården har nu rustats upp till ett lösdrifts­stall för gårdens hästar. Hästar är flockdjur och trivs i grupp, och de har i stallet uppdelats i grupp­boxar, varifrån de fritt kan röra sig till inhäg­naden och tillbaka. Dynga utnyttjas som energi och gödsel på Qvidja.

På Qvidja gård utvecklar och utnyttjar vi förnybar energi. Gårdens ener­gi­an­lägg­nings­helhet består av fyra delar: flis­vär­me­an­lägg­ningen, biogas­an­lägg­ningen, trägas­an­lägg­ningen och anlägg­ningen för biome­ta­ni­sering. Alla har öppnats år 2017.

Från flis­vär­me­an­lägg­ningen får vi värme som används till exempel för att värma upp anlägg­ningen för biome­ta­ni­sering. I anlägg­ningen för biome­ta­ni­sering produ­ceras Qvidjas huvud­produkt, biometan. I en alldeles ny typ av reaktor arbetar mikrober som i tusentals år har produ­cerat metan i träsk med att omvandla koldioxid och väte till metan, som kan användas som trafik­bränsle. Biome­tan­pro­duk­tionen och reak­tor­för­sälj­ningen sköts av före­taget Q Power.

Väte får reak­to­rerna av kolox­id­gasen som bildas i trägas­an­lägg­ningen. Biogas­an­lägg­ningen kan i sin tur utnyttja det orga­niska avfallet som bildas på gården. Orga­niskt avfall får vi också utifrån, bland annat från fisk­rens­nings­avfall. Koldi­oxiden i biogasen är också en råvara för metan­pro­duk­tionen.